Känd från TV

För ett tag sedan läste jag en bok för barnen. Den handlade om en pojke som varje morgon vaknade upp med en ny fantastisk egenskap – rik, stark, snygg, känd. Sensmoralen var förstås att man måste använda eventuella gåvor på ett förnuftigt sätt, och att vänskap är viktigare än allt det där.

Sexåringen grubblade mycket på den där boken. Hon vill gärna vara rik, och gärna stark. Snygg kunde hon kanske också förstå att det var åtråvärt. Men känd? Hon frågade vad det betydde, och jag försökte förklara att det är en som de flesta känner till, oftast någon som är med i tv ibland. Hon såg mest förbryllad ut.

Någon dag senare kom hon glädjestrålande till mig och berättade att hon kommit på en som var känd – en som alla kände till, och som är med i tv ibland: Bamse!

Ack, om hon ändå kunde få behålla sin nyfunna bild av en kändis! Varför kan inte ungdomsidoler vara snälla och goda i första hand? Vem kan vara Bamse för trettonåringarna?

Fick jag välja skulle jag byta ut den där tremiljoners trissvinsten som jag räknat ut att vi behöver – mot att hon fick forma sitt liv utan att behöva påverkas av Idol, dejtingsåpor och YouTube.

Fem önskningar

Det här skulle sexåringen önska om hon fick fem önskningar:

1. Att alla var jätterika.
2. Att alla hade jättefina kläder.
3. Att alla var lyckliga.
4. Att hon fick barbievagnen som hon inte fick på loppisen igår.
5. Att när man var arg skulle man bli glad.

Jag försökte argumentera för att det skulle räcka med önskning nummer tre – givetvis utan framgång.

English breakfast

Det är ju söndagmorgon!

Hurra!

Nästanfyraåringen och sexåringen har fått en kusin, maken har blivit farbror och jag har, för att citera min jämtska mormor, blivit fabbrohostra!

Referensramar

Igår när jag lämnade sexåringen till skolan kom en annan mamma in genom dörren nästan samtidigt. Hon hade burka på sig. Nästanfyraåringen tittade med stora ögon och ställde sig platt mot väggen, för säkerhets skull.

När vi hade gått ut viskade han: ”Mamma, jag tror hon var en robot. Hon hade bara ögon.”

Sedan kom han ihåg att han sett liknande figurer i en tintinfilm. Då slappnade han av.

Han är så liten. Han lever fortfarande i den naiva tron att människor är mindre farliga än robotar, och hans referensramar tycks uteslutande bestå av filmer och leksaker.

Det är ganska skönt. Jag vet många vuxna som hade tänkt i helt andra banor. Och reagerat på ett mycket mer negativt sätt.

Trots att kvinnan vänligt sade godmorgon, och trots att det syntes tydligt på ögonen att hon log.

Vem brås hon på?

Japp – det är samma rum som häromdagen blev mirakulöst städat av sexåringen själv.

Jag inser att jag får ta på mig dubbelt ansvar. Inte nog med att jag misslyckats med att hitta ett sätt att få henne att städa – jag är dessutom en mycket dålig förebild.

Skrivbordet, fredag

Har fått ett par kommentarer som berömmer min känsla för ordning. Okej då. Jag skippar väl städningen.

Kläder i duschen

Igår hamnade jag i en liten diskussion angående några av sexåringens små simskolekamrater, som har heltäckande badkläder. De har dem på till och med i duschen.  Frågan som debatterades var huruvida det är synd om dem eller ej.

Jag har inte frågat dem. Men efter att ha funderat på saken tror jag att de där tjejerna med heltäckande dräkt i duschen tänker likadant som min sexåring tänker om baddräkten. ”Vad ska den vara bra för? Jaså ingen vet. Jamendåså. Då tar jag på den ändå.”

Jag tycker synd om människorna i största allmänhet. De borde fatta att praktiskt är bra. ”Behövs ingen baddräkt, kan man simma ändå? Jamendåså. Då simmar vi nakna.”

Då hade det inte varit synd om någon.

Måste städa skrivbordet

Alexanderhugg

Problem: Vad göra när man inte kommer på någon bra morgonstrategi?

Lösning: Skippa morgonen.

Maken är hemma sjuk idag, men inte sjukare än att han kunde masa sig iväg och lämna barnen. Som alltså fick sovmorgon och kunde såsa i hallen bäst de ville. Problem solved.

Så nu måste jag verkligen få tummen ur och köpa de där trisslotterna snart, så att vi kan få råd med en hemmapappa eller hemmamamma (eller ännu hellre bägge). Där har vi den überperfekta morgonstrategin!